Hur mycker saknar man inte flummiga sommarkvällar klädda med soliga fräknar och skratt, samt när man kunde gå o bara vara utan att behöva tänka på allt man skulle hinna göra. Hur lycklig man blir av att bläddra igenom sånna här gamla bilder som man nästan glömt bort. Somliga dagar nu mitt i pluggsmeten, ångesten av vad man ska välja för gymnasium osv trycker man sig bara djupare ner i det man redan ligger i. Sådana stunder måste man också ta pauser ifrån, inte glömma bort att sommarn eller det man väntar på kommer om några sidor i boken.